Ur dagboken: trettonde dagen på vandring längs El Camino 3 november, 2017 – Posted in: El Camino
17 september 2017 |
Med 30 mil i benen har vi idag en vilodag i Burgos. Ett besök i den överdådiga katedralen stod på programmet, i övrigt vila. När man vandrar länge, som vi gör nu längs Camino Santiago de Compostela påverkas sinnet. En mängd nya intryck virvlar runt och tränger undan vardagstankar. Minnen länge sedan glömda kommer till ytan. Okända ord på spanska bubblar upp inombords. Nätternas drömmar blir tydligare. De många stegen, fötternas ömmande och den fysiska tröttheten maler ned den mentala ytligheten. Kvar blir viljan till skönhet i stunden. Daggdropparna i det nyväckta gräset, morgonljusets lätthet, landskapets horisontella linjer, den svala skuggan av en vägg, den djupblå nyansen i en mogen druva, ett leende från en medvandrare. Det lilla blir det stora. En livgivande brygd av skönhet för vandraren med ömma fötter.
En het dag vandrade vi längs en stig där marken runt om täcktes av revtörnen och tistlar. Anblicken av törnerna tog mig oväntat till en inre värld där jag vandrade jämte Jesus. Tårar av medkänsla kom när jag såg hur blodet rann längs hans panna. En stund vandrade vi sida vid sida och jag grät inombords över korsets tyngd och hur grymma vi människor kan vara mot varandra. Ett lika oförklarligt ögonblick som hjärteöppnande. En annan dag, i en av de många städerna längs vägen mötte jag i vimlet på den stenbelagda gatan en ung kvinnas blick, samtidigt som jag inombords hörde ”I have seen you in many eyes”. Jag kände medkänslan i hennes gröna ögon, den feminina kraft som Maria bland annat representerar. Och jag insåg att den empatiska kraften hos henne finns hos oss alla och att jag mött den så många gånger genom liven. Även detta ett oförklarligt ögonblick, men så hoppingivande. Kanske är det själva caminon och den långa traditionen med kristna vandrare som ger dessa stunder. Eller är det urprinciper vi bär med oss? Jag räknar mig inte alls som kristen, bara troende på ett allomfattande medvetande som allt och vi alla är en del av och ansvariga i.
I Louise Minerva-Li:s bok ”Din väg genom liven – Medvetandeutvecklingens stege” som Heart Dreaming Publishing snart ger ut i nyutgåva skriver Minerva-Li i kapitel 7 Kristusmedvetande; ”Här är vi medvetna om att vi är andliga väsen i en fysisk kropp, här för att lära oss att skapa medvetet, i kärlek. I motsats mot tidigare; omedvetet utifrån rädsla. … Vi har haft våra glimtar där vi har uppfattat den andliga sanningen, som är Närvaro Nu, i frid, ljus och kärlek. Vårt medvetande börjar nå Kristusnivå (Ordet Kristus är en titel för en viss hög medvetandenivå. Den nivå av helhet, kärlek och personlig makt/kraft/balans som Jesus uppnådde). Vi börjar ta emot sanning och vägledning direkt från källan, från vårt högre andliga jag. Vi upptäcker Kristusnärvaron inom oss. Vi kanske börjar höra vårt inre jags stilla kärleksfulla röst. … Vi expanderar vårt medvetande om liv på högre vibrationsnivåer, frekvenser som vi inte tidigare varit medvetna om.”
En tänkvärd liten bok att läsa då och då, som nu i sorlet på ett café i Burgos. I morgon bitti går vi vidare igen; nu igenom det mer öde, platta och drygt 18 mil långa odlingslandskapet som kallas Mesetan. Drygt 50 mil återstår till Santiago de Compostela.
Kramar till alla!
Magnus & Kia
Heart Dreaming Publishing