Continue reading...

Mina barn tar med sig till tårta till kyrkogården. Deras storebror måste ju också få – av Marie Helena Hiltunen 5 juni, 2020 – Posted in: Betraktelse, Blog, Döden, Livsöden, Love

”Hej Nelio!” ropar min yngsta dotter när vi åker förbi en kyrkogård i Roslagen. ”Det här är inte Nelios kyrkogård”, säger hennes äldre bror. ”Ja men de känner säkert varandra och kan hälsa!” säger min äldsta dotter.  Jag har fem barn varav fyra är yngre syskon till storebror Nelio som blir 15 år i december. Han är en annorlunda storebror, syns inte på skolgården eller bråkar om vem som fått mest. Nelio hann vara här…

Continue reading
Continue reading...

Sockerflickan i en värld av vanvård, övergrepp och utanförskap – Av Elisabeth Roxenstierna 23 maj, 2020 – Posted in: Blog, Livsöden

Jag som barn i boken kallad ”Sockerflickan” lever i 4745 dagar av vanvård, våld och övergrepp. Hur kan jag överleva i sådant mörker? Smärtan och skräcken lever inom mig varje sekund. Hela släkten skyddar min pappa, jag lämnas på helgerna hos min mormor som är alkoholist och en låtsarsmorfar som är pedofil. Socialtjänsten i Norrtälje blundar. Alla blundar, ingen vågar säga stopp. Ingen vill se att jag som barn kan fara så illa. Det är…

Continue reading
Continue reading...

Den svartaste sorgen och jag låg sked i sängen – av Michael Fernquist 6 maj, 2020 – Posted in: Betraktelse, Blog, Livsöden

Hjärnan är verkligen ett nödvändigt men komplicerat ”bihang”. Den reagerar oftast på ett förutbestämt sätt vid svåra och tunga händelser, som den har lärt sig från tidigare erfarenheter, på både gott och ont. Jag har i alla fall lärt mig att inte tro på allt som hjärnan tänker. Eftersom hjärnan även påverkar och framkallar känslor så blev det en märklig och rörig storm i mig när min son Thomas dog efter 5 års kamp mot…

Continue reading
Continue reading...

Öppet hjärta och tomma händer – av Marie Helena Hiltunen 22 april, 2020 – Posted in: Betraktelse, Blog, Livsöden

Emma frågade om hon kunde ta med sig något. Jag låg på sjukhuset, fastlåst i slangar och dropp. – Något att skriva i, svarade jag. Jag hade en veckas arbete kvar på examensarbetet, som jag skrev tillsammans med Emma. Fem års studier vid Umeå universitet för att examineras som psykologer. En vecka kvar. Jag hade åkt in till sjukhuset höggravid, blödande, strax efter midnatt, den där torsdagen den 1 december. Några timmar senare vaknar jag…

Continue reading