Ur dagboken: fjärde dagen på vandring längs El Camino 3 november, 2017 – Posted in: El Camino

7 september 2017

Lyssna på kroppen säger alla som gått Caminon, så det har vi gjort genom att gå korta sträckor 9, 17, 21 och 22 km, och ha många pauser. Fötterna är ömma, men det är väntat med allt vandrade upp och ner genom Pyreneerna. Träningen i backarna i Lofsdalen och i slalombacken i Hofors har gett resultat, den första sträckan var tuff, men inte lika som vi trodde. Just nu är Kia och jag i Pamplona och har bokat natten på Albergue Jesús y Maria som ligger i en del av en jesuitkyrka från 1600-talet. Där bor vi i våningssäng liksom säkert 200 andra caminovandrare. Vägen hit har varit förunderlig vacker med omväxlande scenarier. Bergen har övergått till höga kullar. Grässlätterna på bergen har blivit lövskogar där kronorna tar det mesta av ljuset. I morse startade vi i mörkret från det kommunala härbärget i Zubiri. Vi delade rum med 38 andra, så när första väckarklockan ringde blev det en startsignal för alla andra att börja sina morgonrutiner. Det är lite svårt att somna om bland viskande röster och i allt prassel av ryggsäckar som packas. Leden gick nära Rio Arga hela vägen till Pamplona. Ibland gick vi alldeles intill det blågröna vattnet och på vissa partier såg vi floden långt under oss. Sträckan idag har präglats av långa, långa tunnel- och valvliknande passager genom tät lövskog och höga buskar. Nyponbuskar och björnbärssnår som dignar av bär är vanligt. Björnbären är små och goda. Under en kort sträcka på morgonen idag gick vi igenom gräs som var högre än oss. Månen lyste över oss och gräset vajade magiskt i scenet av pannlamporna. Gårdagen erbjöd regndis och molnigt, suveränt vandringsväder. Frukosten tog vi under ett regnskyddande träd, nektariner, nötter och vatten. Några kaffestopp i byarna hinner man också med per dag. Ikväll har vi bokat middagsträff med Mike från Australien, Steve från Montana, David från Salt Lake City och Marion från Luxemburg. Caminon bjuder på många fina möten och dessa gynnare är roliga att ha omkring sig. David är lik Ernest Hemingway, inte så konstigt kanske eftersom det är hans farfarsfar, och tillsammans med honom tog vi en sväng till en Hemingwaybutik och Kafé Irunà där han tydligen brukade hänga på 1920/30-talet. Mike har sålt allt han ägde, inklusive huset och ägnar sedan i maj dagarna åt att samla in pengar till ett barnhem i Nepal. Varje kilometer han går på Caminon sponsras och ger pengar till hemmet. Följ Mikes blogg om insamlingen här. Ikväll ska vi prova pinxtos, den baskiska varianten av tapas och sedan komma tidigt i säng eftersom det sägs bli varmt i morgon. Går man ut tidigt får man några svala morgontimmar innan hettan sätter in. Oavbrutet med nya intryck och möten gör att det känns som om vi redan varit länge på leden, men det är 710 km kvar om vi räknat rätt.

Ha det bra alla därhemma och alla ni andra!

Magnus & Kia
Heart Dreaming Publishing